Diskussionen kring papperslösa och allas rätt till sjukvård

Ordet papperslösa används som samlingsnamn åt individer bosatta utan tillstånd inom Sveriges gränser. Svensk lag kräver generellt att utlänningar har ett uppehållstillstånd då de önskar att vistas i landet längre än tre månader. Avvisning är en utmaning för svenska staten då en papperslös ofta anlänt legalt och valt att stanna längre än den tillåtna visumperioden. Omfattande välfärdssystem med skattefinansierad sjukvård lockar många människor till Skandinavien, inte minst från fattiga länder i Asien och Afrika. Detta har gett upphov till en debatt kring huruvida papperslösa ska få tillgång till sjukvård eller ej. I diskussionen vägs kostnad mot tanken om sjukvård som en mänsklig rättighet.

Papperslösa och migranter tar sig till Europa

Papperslösa i Sverige av olika skäl

Det finns de migranter som anländer i Sverige med avsikt att söka asyl; denna typ av invandrare ska enligt Migrationsverkets stadgar antingen omedelbart anmäla sig till gränspolisen vid ankomst, eller snarast hos en av myndighetens ansökningsenheter. I de fall ansökan blir nekad gör vissa asylsökande valet att gå under jorden och leva kvar i landet som gömda flyktingar. Trots att dessa individer lever i landet utan tillstånd och därmed är utan några identitetsdokument räknas dessa inte direkt som papperslösa i den egentliga meningen, eftersom de självmant försöker att undfly utvisnings- eller avvisningsbeslut.

Den mer allmänt accepterade definitionen av papperslösa är individer som befinner sig i landet utan att ha sökt tillstånd att stanna. Att beräkna hur många ur båda kategorier som befinner sig i Sverige idag är oerhört svårt då dessa generellt undviker myndigheter av rädsla för utvisning. Uppskattningsvis befinner sig ett antal på mellan 10 000 och 35 000 människor idag inom Sveriges gränser utan tillstånd. Då arbetsrätten säger att arbete utan tillstånd är illegalt är problematiken kring de papperslösas försörjning stor. Sedan 2013 har dock regelverket kring dessa individers tillgång till sjukvård genomgått stora förändringar.

Ett öppet samhälle värnar om rätten till sjukvård

Sedan regelverket förändrades i juli 2013 har den lagliga rätten till sjukvård även utökats till att omfatta både de som vistas i Sverige trots utvisningsbeslut utfärdade av Migrationsverket, samt de som vistas i landet utan ansökan om tillstånd. Detta innebär full tillgång till subventionerad vård i samma utsträckning som för asylsökande. För papperslösa barn och ungdomar under 18 år gäller rätt till läkemedel och fullständig vård inklusive tandvård. Vuxna ges rätt till akut vård inklusive tandvård, rådgivning kring preventivmedel och abort, samt kostnadsfri vård i enlighet med smittskyddslagen.

Förutsättningarna för papperslösa ljusnar lite varje dag. Rättigheter inkluderar nu skolgång till alla barn mellan 6 och 18 år. I syfte att skydda minderåriga och anhörigas anonymitet har skolor om så önskas även möjlighet att sekretessbelägga elevuppgifter, något som enbart kan upphävas med krav från domstol. Debattörer finns på båda sidor av frågan, då många ser allt detta som en självklarhet. Andra anser att den svenska statens huvudsakliga uppgift är att värna om svenska medborgares möjlighet till sjukvård. Redan idag är oron stor kring äldrevården och den allmänna kvaliteten på sjukvården för infödda svenskar.

Två sidor av samma mynt

Debatten om hur staten ska handskas med ”olagliga” människor pågår över hela världen. Med hänsyn till de rättigheter papperslösa individer har gällande sjukvård är det onekligen Sverige som har bland de mest generösa regelverken. Många anser ändå att svenska staten brister i frågan om att ta hand om samtliga invånare i mån av sjukvård som en mänsklig rättighet – sjukvård enligt dessa ska tillhandahållas till alla, oavsett kostnad. Detta ger upphov till starka protester från vissa politiker samt nationalekonomer som påstår att den svenska välfärden helt enkelt inte klarar denna ekonomiska belastning. Hur debattklimatets kommande utveckling ser ut återstår att se.